Kanske som en motreaktion till det sena 70-talets discovåg och den lite glamorösare formen av hårdrock som växte fram på 80-talet så kom Thrash metal att bli ett jättefenomen inom hårdrocksvärlden under detta årtionden. Även om de flesta grupperna var amerikanska och brittiska så var det många svenskar som hakade på trenden och det hela gick ut på att få allt att låta så hårt som möjligt.

Ordet thrash betyder ”piska” och med denna typ av hårdrock ville man dels gå emot etablissemanget i allmänhet, i likhet med punkvågen, men också mot de, som man tyckte, mesiga hårdrocksgrupperna som blivit alltmer populära, som till exempel Def Leppard, Bon Jovi och Motley Crue. Man ville att det skulle handla om attityd och råhet, samtidigt som man ville ge fingret åt dem som inte förstod sig på stilen.

Thrash metal är en form av hårdrock där rytmerna är extremt snabba, där gitarr riffen ligger tunga och smattrande på ett nära nog skränigt sätt och där sångaren hellre skriker och vrålar än sjunger vackert. Ibland kombinerar man litegrann; ett vackert intro där sångaren sjunger mjukt och klart avbryts av totalt kaos och avgrundsvrål. Det har med chockeffekten att göra och man känner adrenalinet flöda i både sin egen kropp och musikernas.

Bland de populäraste banden inom denna typ av musik hörde från början Megadeath, Metallica och Slayer och bara namnen i sig avslöjar deras attityd och stil: Megadöd, Metallisk och Slaktare. Man skall dock inte tro att det inte handlar om duktiga musiker. I själva verket har många av dem till och med klassisk träning och om man bortser från själva oväsendet som man till en början kan tycka att de för så hör man snart en enorm säkerhet, virtuosa riff och komplicerade synkoperade rytmer. Det finns en logik i galenskapen!

Texterna i denna typ av hårdrock är ofta förvånande genomtänkta och poetiska och det är inte ovanligt med sociala budskap som gömmer sig bakom denna hårda yta. När Slayer sjöng att Gud hatar oss alla så upprörde det många kristna organisationer, framförallt i USA, och anmälningarna haglade som konfetti men vad många inte insåg var att gruppen gick emot dessa organisationers ständiga fördömande av människor som inte faller in i den sociala normen. Eftersom de flesta människor har någonting som kanske inte anses vara helt ”synd-fritt” eller ”acceptabelt” så borde Gud hata oss alla, enligt dessa organisationer, menade Slayer.